Prolog

Vanilla studerade den enorma skylten framför sig. Skylten föreställde namnet på staden hon befann sig i. Staden hon skulle bo i.

Så sent som i förrgår hade hon varit hemma som vanligt.

Hon hade suttit i soffan tillsammans med mamma, som var väldigt allvarlig.

Hennes mamma hade aldrig gillat henne. Hon hade avgudat Danielle, hennes lillasyster. Vanilla var alltid utanför.

Hennes mamma pratade aldrig om vad som hänt med deras pappa, men alla visste att hennes mamma hade varit tillsammans med många män.

Hennes mamma och hennes syster var alltid tillsammans, de pratade aldrig med Vanilla.

Dagen då Vanilla och hennes mamma satt på soffan tillsammans, i deras enorma, lyxiga hus, trodde Vanilla att hennes mamma skulle säga förlåt. Att hon skulle få bli en del av familjen.

Men hon hade fel. Hon hade väldigt fel.

Hennes mamma sa att det var dags för Vanilla att flytta hemifrån.

När Vanilla invände sa hon att det inte var en fråga. Vanilla var tvungen att flytta ut. Hon fick inte längre bo tillsammans med sin mamma och sin syster.

Hon visste med sig att hon inte skulle få hjälp av familjen med någonting, så hon rafsade ihop alla sina ägodelar och reste samma dag.

Hon bytte namn. Hon ville inte längre ha inte längre ha det äckligt perfekta namn som hennes mamma gett henne. Hon ville inte ha någonting att göra med sin perfekta mamma, och sin perfekta syster.

Hon var glad att hon hade rest. Hon hatade dem.

Hela hennes personlighet hade ändrats den dagen.

Från att vara den snälla lilla söta flickan till det hon var nu.

Hennes nya namn var Vanilla Arco Iris, och hon var inte längre snäll eller söt.

Hon var elak. Hon hatade människor, och därför var hon elak mot dem, som för att de inte skulle komma nära henne och skada henne. Så som hennes familj gjort.

Hon suckade djupt, och började sakta vandra bort från skylten, tillbaka till ensamheten.