Hon reste sig hastigt upp och började gå mot mannen, men en svärm plumbotar kom svävande med beställningar rakt framför henne, så hon var fast. När de passerat var han borta.
Vanilla suckade högt. Hon hittade en bekväm bänk och la sig ner för att få lite sömn.
När hon vaknade nästa morgon var hon fast besluten om att skaffa ett jobb. Utan jobb blir det inga pengar, och har hon inga pengar tvingas hon sova på en av de där lortiga bänkarna i resten av sitt liv.
Hon gick till plumbotarenan, då hon blivit nyfiken på dem.
Lyckligtvis var de kort om folk, så hon fick ett jobb. Hon skulle börja redan imorgon.
Det var en lättad Vanilla som kom strosande ur arenan och vidare mot plumbotmarknaden.
Hon hälsade glatt på plumboten i kassan och började sedan pilla på en underlig maskin.
Efter ett tag blev hon alldeles snurrig och bestämde sig för att ta en paus.
Hon gick och tog något att dricka, men till hennes besvikelse smakade det ruttet ägg.
"Försöker de ta kol på mig de idioterna!?" tänkte Vanilla surt.
Sen såg hon ett fat med nybakta kakor stå framme. En kaka kunde ju inte sitta fel. Hon tog en kaka och mumsade i sig den i några tuggor. Den var jättegod.
Stärkt av kakan gick hon och fortsatte med sitt pillande.
Plötsligt började det hända saker i maskinen och Vanilla pillade ännu snabbare på allt.
Rätt som det var kom en livs levande plumbot promenerande ut ur det mekaniska jätteägget.
Den kom fram och presenterade sig, och Vanilla kunde redan se framför sig vilken nytta hon skulle ha av sin nya kamrat.
